I morgon börjar fredagen

Jag tror det var Ulf "Vädermannen" Lundell som kom på den träffande liknelsen att juni är sommarens fredag, juli är lördagen och augusti är söndagen.
I så fall är det fortfarande torsdag.
Och kartan är blodröd.

värmerekord, väder, sommar, Vädermannen, Ulf Lundell

Gissa svågerns solo – eller yrke

Jag är just hemkommen från en väldigt kul kväll på golfkrogen som ligger typ femtio meter hemifrån.
Kvällens höjdpunkt var husbandet, och på lead guitar hittade vi ingen mindre än min svåger, Jonas.
Jag tänkte ha en liten gissningstävling: Gissa solot.
Om det är för enkelt: Gissa svågerns dayjob.

UPDATE Och eftersom Nemo redan avslöjat vilket solo det var, lägger jag även upp en snutt där du får höra när min gamla skolkompis lillebrolla Olle sjunger.


Särö Golfkrog, Eagles, Hotel California, husband

Gerdas diss

En artikel i GP som handlade om fotbollsspelaren Tobias Linderoth fick signaturen Gerda att härsknat till så pass att hon greppade pennan, skrev ett brev med sin sirliga, men lite darriga handstil, la i ett kuvert, satte på ett trevligt frimärke och skickade till Fria ord.

Men Gerda. Det kanske är tio jättetjocka böcker som Tobias läser.
Typ Bibeln och Brott och Straff .
Eller Ulysses. På engelska.


insändare, Tobias Linderoth, böcker, fotboll

Han satte fingret på´t

Magnus Jakobsson uttalar sig i Resumé.

eurovision song contest, Resumé, enkäter, Magnus Jakobsson, DDB

Vad är grejen med @ i kommentarsfältet?

På senare tid har det blivit vanligt att man adresserar den man vill svara i en rad av kommentarer med:
@Kalle: Jag tycker du är en… osv.
Vad är grejen med det?
Fattar inte Kalle att man syftar på honom om det bara står:
Kalle: Jag tycker att du är en… osv?


kommentarer, kommentarsfält

Resumé och de 499

"Jo förstår ni, kära barnbarn. En gång på nollnolltalet så placerade sig mormor och morfar på en lista. Jag tror den hette fyratusen nånting..."

Det är faktiskt något att berätta för barnbarnen:
Jag hamnade på sjuttioandra plats på Resumé lista 499 bästa & mäktigaste.
(Bland kreatörerna.)


Det kanske inte låter som nåt att blogga hem om.
Men om du läser listan och har det minsta koll på Sveriges reklamkreatörer så fattar du grejen. Jävlar vilket gäng.

Vem hade kunnat drömma om det när... Äsch, det är en annan historia.

Och stolt och glad som en stolt och glad tupp är jag också över min egen goa gubbe:

(Lista över Sveriges bästa projektledare finns här.)

Och Stickan går minsann inte av för hackor han heller:

(Alla mäktiga byråledare kan du läsa om här.)

Någon gala blev det dock inte ikväll.
Inte för vår räkning.
Vi hade ost upp till örontrumpeterna.
Ja, jobb med ost, alltså.
Så det hanns inte med någon Stockholmsresa.
Men vad är väl en bal på osv.


499 bästa och mäktigaste, Resumé, reklam, kreatörer, projektledare

En belysande fråga

Nu är det min tur att gå den väl upptrampade stigen som leder till liknelsen att kvinnor är från Venus och män från... vettet.
I alla fall när det gäller den här lilla, lilla detaljen.
Det handlar mäns inställning till belysning.
Eller kanske brist på inställning.
En mig närstående man (jag nämner inga namn) satt igår, denna underbart soliga majkväll, vid halvniotiden och såg på tv. Eftersom vi har ett stort fönster i sydväst brukar vi dra ner mörka träpersienner när det är vackert väder och vi inte är hemma, så att inte växter och blommor ska dö av solsting.
Halv nio (det rådde alltså en solflödande, gyllene skymning) var dessa fortfarande neddragna, men mörkläggningen hade kompenserats av att all takbelysning stod på max.
Varför inser inte denna man, som i normala fall har ett helt osvikligt sinne för estetik, att det är sjukt omysigt?

Ibland när jag kommer hem efter solens nedgång, sitts det och ses på tv i totalt mörker, vilket också hör till det mer otrivsamma man kan göra.
Varför?
Kan någon förklara?

Om du är kvinna tror jag att du nickar igenkännande och samtidigt skakar på huvudet, eftersom du inte heller kan begripa dig på det här beteendet. (Det ser säkert väldigt kul ut.)

Om du är man tror jag att du tittar tomt framför dig och inte riktigt förstår frågan.

Eller?

manligt, kvinnligt, belysning

Jag har en ny målsättning

med min träning:
Att inte springa som om jag hade handbromsen på hela tiden.

Nära men ändå inte

När man ska registrerar sig någonstans och kommer till "ange hemland" så placerar man sig lätt i Swaziland.
Om man bara slinter med musen det allra minsta.

Det tycker jag är lite kul.

Linda är en snigel

För inte så länge sedan hette det Sluta spekulera i vårt förhållande! ("vi är fortfarande ihop").
Sedan kom det där om Min älsklings parfym (som ju bara måste vara hans, eller hur?).
Och om hans sexiga ålder.

Men sedan åker han in i finkan.
Och vips deklarerar Linda Rosing att hon är singel.

Ger inte det en Faddesmak i munnen?


Linda Rosing, Fadde, fängelse

Sveriges mest lättlurade byggnadsnämnd?

Ingen vill att det byggs en massa nya hus i närheten av där man bor.
Man vill att ängarna ska få förbli ängar och dungarna förbli dungar.
Det vill jag förstås också.
Särö, där jag bor, har länge varit förskonat från den totala nybyggarmania som rådit i andra attraktiva, närliggande områden.
Ända tills för ett par år sedan.
Då kom byggherrarna på det magiska Sesamordet som öppnade bygglovsportarna på vid gavel:
Seniorboende.
Så nu kan jag med sorg i hjärtat konstatera att det byggs som aldrig förr.
Och marknadsförs till 55+.
Fast bara en kort period.
Sedan "glöms det bort" och vem som helst får köpa.
Här är ett exempel:

I annonsen står inte ett enda ord om något seniorboende eller 55+. Något som ursprungligen var en förutsättning.
När jag ringer Lundins Fastighetsbyrå och frågar om det finns några restriktioner om vem som får köpa får jag till svar:
"Nä, nä, nä. Det finns inga restriktioner alls. Vem som helst får köpa."
Så här säger Plan & Bygg i kommunstyrelsen i Kungsbacka om just det här bostadsområdet:

Saxat ur ett protokoll från 2006-03-23.

Särö, bygglov, byggnadsnämnd, Kungsbacka kommun, seniorboende

"E tant flata?"

Tänkte att vi kunde börja veckan med en av Lorrys absolut bästa sketcher som inte setts till på länge.
Jag tycker att den håller fortfarande. Krocken mellan pilsnerfilmsjargongen och den grova dialogen är fantastisk.
Det fanns en period i slutet av åttiotalet (eller kanske början på nittiotalet) när alla mer eller mindre kunde manuset utantill:
"E vi också hiiivare?"
"Nä, nu går skam på torra land, serru."
Och så förstås hälsningsfrasen: "Tjeeenare, tjeeenare!

Lorry, pilsnerfilm, videoklipp, YouTube

Grattis mamsen

på Mors Dag.
Jag ska ringa sen, men jag tyckte det var lite kul att få gratta även på det här viset också, eftersom jag vet att du läser här varje dag.
Det är inte illa; att du har gått och blivit internetfrälst trots att det var ett tag sedan vi firade din 75-årsdag (vilket ingen kan tro).

Mamma i Skagen när vi firade hennes 75-årsdag för andra gången.
(Den första gången blåste typ bort med orkanen Per.)


Mors dag, mamma

Nej, Björn Gustafsson funkade inte

Han borde ha hoppat över "humorkuppen" han gjorde vid röstuppräkningen.
Insett att det var mission impossible att försöka skoja till det i detta forum.
Jag håller helt med deep.ed när han skriver:
För att förstå ironi måste man tro att publiken har samma preferenser och förkunskaper. Det har inte Europa...
UPDATE: Här kan du se klippet.

Eurovision song contest, Björn Gustafsson, poängutdelning, videoklipp, YouTube

Om vi ska ha en chans nästa år

får vi nog satsa på lite nya grepp.
Vad tror du om att Carolina Klüft hoppar häck bakom kören?
Eller kanske några sköna speedwaymoves av Tony Richardson innan tonartshöjningen?

Eurovision song contest, Charlotte Perrelli

Du vet att din dotter inte är en baby längre

när du kommer in i hallen och hittar det här:

tonårsbarn, tonårsföräldrar,

Ett stöd på jobbet

Jag har en kollega som heter Lena.
Hon har två efternamn, först ett på B och sedan ett på H.
Naturligtvis kallas hon för Lena BH.
Naturligtvis förkortas hennes namn ytterligare då och då.
Detta har föranlett minst ett par oavsiktligt komiska situationer.
För ett par veckor sedan inledde en manlig projektledare ett möte med att titta de kvinnliga deltagarna i ögonen och fråga "Kör vi med eller utan BH?".
Och igår förkunnade en annan man (Johan) för en kvinnlig produktionsledare att "På måndag förmiddag behöver jag låna BH ett par timmar. Max till lunch.".


BH, humor, reklambyrå

Extra krydda på Medelåldersfredagen

För en vecka skrev jag om min förutsägbara och tablåstyrda Medelåldersfredag.
Idag ser jag i Aftonbladet att kvällens schema blir mer kryddstarkt än vanligt:
Martin Stenmark kommer att raka av håret på Carina Berg i Berg flyttar in!

Jag vet inte om jag kommer att kunna hantera så starka saker till kaffet... ehh, jag menar det röda teet.

Bild från www.aftonbladet.se

Carina är den snyggaste snaggade tjejen sen Sinéad.
Eller möjligen Mymlan.

UPDATE Bättre bonusbild på Mymlan:



Berg flyttar in, Martin Stenmark, rakat huvud, snagg, Carina Berg,

Blir verkligen mamma glad av det här?

Är din mamma det första du kommer att tänka på när du ser den här bilden som HM mailade ut idag?
Och vad i den tror du att det är som skulle göra henne glad?
Är det att påminnas om att det finns tjugoettåriga amazonkvinnor som har platta magar och totalt gropfria, slanka och gyllenbruna lår som gör sig perfekt när de draperas i en loungig soffa?
Eller är det tanken på att det snart är dags att exponera sig för världen i en teenie weenie zebramönstrad bikini?

"Gör mamma ångestfylld!" hade nog varit en mer lämplig rubrik.
Eller möjligen "Gör pappa glad!"

Nej, barn, rita en teckning istället.

mors dag, HM, bikinisäsong, avundsjuka

Udda kändiskombo

När vi kom hem från jobbet promenerade Johan och jag ned till vår lokala krog för att äta middag.
Trots att vi bara bor några hundra meter från den har vi inte varit där sedan... Typ i somras. Bland annat beror det på vad som skrivits i media, så jag förväntade mig nästan att få inspiration till ett inlägg av den här typen.
Men det hela avlöpte förvånansvärt smärtfritt, så det blev inget med det.
Däremot kan jag rapportera om något helt annat.
Vi pratar alltså om ett mycket lokalt plejs på västkusten och vischan, och plötsligt spanar jag in en sällsynt oväntad och ickelokal kändiskombo vid ett av de andra borden.
Håll i er nu: Före detta justitieministern Thomas Bodström och...
Tony Irving från Let´s Dance!
(Fast han (Tony) hade inte längre någon blond Magnus Carlssonfriss, utan något som var mer åt irländsk setterhållet.)
Vad kan dessa tu ha gemensamt?
Juridik och dans?
Politik och talangjakt?
Nä, jag får inte ihop det.

Eller är det helt enkelt så att kändis + kändis = sant, oavsett vem och vad?

Förresten har jag alltid uppfattat Thomas som en fejksosse.
Han fick förstås ett erbjudande om ett karriärkliv som var omöjligt att säga nej till.
Men det där med "Jag blir medlem i partiet imorgon", den lätte har jag aldrig gått på.

Ungefär så här ser Tony Irving ut nuförtiden.


Thomas Bodström, Tony Irving, Restaurang Blomstermåla, kändisar

Silverfisken talar ut

I och för sig har han redan skrivit om det på sin blogg*, men här kan du läsa Resumés intervju med Silverfisken där han berättar om hur det gick till när han fick sparken från DDB Sydney.

*Fast när jag letar efter det inlägget för att länka, så verkar det som om det är borttaget.


Silverfisken, DDB, Sydney

VM i sommarminnen

Mymlan gör oss påminda om att det tjatas för mycket om Zlatan just nu – fast det egentligen är VM –94-gänget som är the shit.
Det var verkligen en sanslöst varm sommar, alla gick runt i något slags overkligt tropiskt fotbollsrus och GES-skrålade.
Alla utom jag, som satt hemma och ammade.

Johan och hans (vår) kompis Patrik gick på den lokala krogen för att se en av matcherna på storbilds-tv (som förstås ingen hade hemma på den tiden).
Förutom alla öl de drack, så bestämde de sig för att ta en shot för varje gång något av lagen gjorde mål.
Vilken match det var?
Sverige–Rumänien.
Resultatet?
7–6 till Sverige genom straffläggning (och Ravellis räddning).

Det är fortfarande vansinnigt spännande att titta på, trots att man vet hur det ska gå:

Och här är Hipp-Hipps hysteriskt roliga rekonstruktion.

Stefan Schwarz har kissat på sig.

fotboll, Zlatan, GES, fotbolls-VM, Thomas Ravelli, Hipp-Hipp, videoklipp, YouTube,

Ett inlägg med varningstext

Jag börjar det här inlägget med en liten varning.
Det är helt meningslöst ur ett allmänintresseperspektiv.
Precis som i de där bloggarna, med ziljoner läsare, som man läser och tänker: "Men hur kan så många läsa det här, det står ju ingenting!"

För vad jag ska säga är: Grattis på födelsedagen Titti, världens bästa kompis!

Titti och jag en nyårsafton för några år sedan.
Väldigt snoffsiga, eller hur? ("Snoffsig" är ett bra ord som används alltför sällan.)

En halv Blue Steel.

Hemlös hälsning fortsätter att hyllas

Här kan du läsa om julutskicket som vi (GOSS) gjorde för Göteborgs Räddningsmission i julas.
Det vann (ganska överlägset, faktiskt) den senaste omgången av Resumés tävling Månadens DR.
Tidigare har det vunnit både en Guldnyckel och ett Silverägg.

Resumé, Månadens Kampanj, Göteborgs Räddningsmission, Guldägget, Guldnyckeln

Kalle Sändare tipsar från den andra sidan?

Idag hittade jag det här på maskerad- och skämtartikelbutiken Buttericks hemsida:

Ganska märkligt att man fortfarande kan få maskeradhjälp från Kalle Sändare, med tanke på att han gick och dog den trettonde maj.

Men det kanske är så att Buttericks fixar tips från den andra sidan, för strax bredvid på Buttericks sida poängterar de att de även har experter som lever:



UPDATE När jag klickar mig vidare på Kalle-puffen så inser jag att det inte handlar om att dom har glömt att uppdatera, dom talar om Kalle i imperfekt, så dom är medvetna om att han är borta. Då måste dom helt enkelt vara för snåla för att ge upp sitt affischnamn bara för att han dör.
Kalle Sändare, Buttericks, skämt

Om du någon gång får ett Delicard

så välj inte hummern.
I alla fall inte om du gillar färska, mjälla skaldjur.

Hjortsteken, däremot, är jättegod.

Bilden har jag lånat från Delicard själva.

Delicard är ett slags presentkort som kan lösas in mot lite olika smaskiga matgrejer.
Hummer, lax, ostar, löjrom, ankbröst...
Om du inte väntar för länge, det vill säga.
På ett väldigt undanskymt ställe står det nämligen att det finns ett datum när det är för sent att lösa in.
Kan vara bra att veta.


Delicard, presentkort, delikatessermat, hummer

Mitt barndomshem är numera som en internetapplikation

Det finns två ord som är överrepresenterade när jag ska inleda mina blogginlägg.
"Jag" och "Idag". Eller I dag som TT-språket tycker att det ska skrivas, men som jag helt rebelliskt beslutat mig för att strunta i.
(Detta skrev jag bara för att undvika att inleda detta inlägg med det kanske tredje vanligaste ordet som är "Igår".)
Hursomhelst.
Igår tog jag en sväng om mitt gamla barndomshem. Det har jag inte gjort på många år, för jag har en fånigt stark känslomässig koppling till detta hus och tycker det är jobbigt att andra människor helt fräckt bor i MITT hus.
Och inte bara bor. Vid min lilla utflykt igår kunde jag dessutom konstatera att de tagit sig friheten att bygga om mitt älskade hus ganska dramatiskt.
I och för sig innebär minsta lilla sten som flyttas och ogräs som rensas bort något som skär i mitt sentimentalkonservativa sinne, men det som hänt nu innebar att huset fick en helt ny karaktär. Vilket kändes i hjärtat.
Men det som var allra jobbigast att se var hur de förvandlat en hundra år gammal, lummig och trolsk trädgård till vilken typhustrista gräsplan som helst.
Vad är grejen med att rensa och röja som om varje buske, varje fruktträd och varje tuva vore en illasinnad fiende i kampen mot den ultimata trädgårdsdrömmen: Råsunda? Eller Ullevi?
Varför är målbilden för så många villaägare att trädgården ska se ut som en fotbollsplan?
Platt. Charmlös. Och praktisk.
Ungefär som Google Reader.


villa, trädgård, trädgårdsskötselrenovering, sekelskifteshus

Niklas Strömstedt – fågeln är glömd och begravd nu

Via Claes de Faire på Resumé hittade jag Niklas Strömstedts blogg.
Det är ingen direkt chock att upptäcka att karln kan skriva, med med tanke på hans påbrå, men det var ändå roligt att läsa en riktigt bra kändisblogg för omväxlings skull.

Niklas har ju fått dras med den där fågeln som han körde över och begravde (någonstans vid en sjö) för snart tjugo år sedan, men vi tar och glömmer den nu, va, och läser istället det där absurda samtalet som han återgett ord för ord.
Det är ett samtal mellan honom och Se och Hör:s chefredaktör Tua Lundström.
Man får en liten och skräckinjagande inblick i vad det kan innebära att vara kändis.
Och ett exempel på ett elegant sätt att ge igen.

Niklas Strömstedt, Se & Hör

Ännu en medelåldersfredag

Du vet att du inte är lika ung och het längre när dina fredagkvällar är lika förutsägbara som en Linda Bengtzinglåt och lika schemalagda som... någonting som är väldigt schemalagt.
De planeras mer efter tv-tablån än nöjesbilagan.
Fredagkvällen med herr och fru Good kommer garanterat att se ut så här:
När jobbet är avklarat, den extra goda middagen uppäten (vinet dricks fortfarande) kokas det rött te (koffein är inte att längre tänka på så här dags) och den lilla godisskålen plockas fram.
En skål vars innehåll får ätas stillsamt, värdigt och fredligt, eftersom tonårsbarnen definitvit inte är hemma.
Sedan ser schemat ut så här:
20.00 Så ska det låta. I ettan.
21.00 Var fan är mitt band. Också i ettan.
21.30 Dags att knäppa om till fyran för att se Berg flyttar in.
Därefter har säkert någon (jag) somnat i soffan, men kanske vaknar av att den andre (Johan) måste resa på sig för att han har blivit stel i benen av att sitta stilla så länge.
Enda gången det blev lite grus i detta väloljade planeringsmaskineri var när Carina Berg flyttade in hos Gudrun Schyman.
"Ska det vara fredagsunderhållning att behöva titta på den där människan?" undrade Johan irriterat och knäppte över till någon trevlig våldsfilmsrepris.


PS. Han kom just ut ur duschen gnolandes på Var fan är mitt band-signaturen. Och han har ingen aning om vad jag skriver om just nu.

fredagsmys, medelåldern, så ska det låta, Magnus Uggla, Carina Berg,

They´re back

Efter en vinter av dragspelsterror tittar solen fram och avslöjar att mardrömmen inte är över. Nu är det säsong för:
Panflöjtsindianerna.

Har säkert övat på "Mio min mio" hela vintern.

panflöjtsindianer, gatumusikanter, Göteborg

Mata inte käpphästen

Alla diskussioners död är när käpphästarna galopperar in och frustar så högt att ingen längre hör vad den andre säger utan är fullt koncentrerad på att tänka:
"Vänta nu, i den här frågan brukar jag tycka så här. Jag tar fram käpphästen och dänger den i huvudet på den jag pratar med istället för att ta in något nytt."
Jag har säkert ett helt stuteri av olika käpphästar någonstans därinne i min hjärna, men just nu bestämde jag att försöka svälta ihjäl dem.
Vi får se hur seglivade de rackarna är. Jag tippar på livskraft à la kackerlacka.

Pelle metar, eller?

Spännande! Någon som imiterar Michael Jackson.

Talangjakt.
Ung kaxig kille.
Ska imitera någon.
Just det, Michael Ja-gääsp-ckson.
Gör en moonwalkzzzzzz...

Men vänta nu, det här blev ju väldigt underhållande, trots allt.

Britain´s got talent, Michael Jackson, Simon Cowell, YouTube, videoklipp,

Ett veck på webbläsaren

Det händer att resume.se laddas upp lite knasigt på min skärm.
Det blir liksom ett veck på sidan, så att det fattas en bit.
Idag blev det extra tokigt på chefredaktörens egen bildbyline:


Riktig version + version med veck.

OBS Jag kan inte Photoshop. Jag har inte klippt ihop två bilder, bara gjort ett skärmdumpsurklipp.


Andra bloggar om Viggo Cavling, Resumé, bildbyline

Supporterhalsduken

När Ove på DN var här för en liten stund sedan fick vi den här grymma supporterhalsduken, GOSS-edition ("los Niños").
Han var här för att berätta om Reklamcupen, en annonstävling i cupformat som kommer att gå i DN i sommar (jag ska förresten vara med i juryn).
En fet eloge till Garbergs som tagit fram grymmehalsdukarna och kampanjen för tävlingen.

Jag har haft på mej den hela dagen. Även på lunchen.
(Fast det kanske mest var av misstag.)

Andra bloggar om reklamcupen, DN, Garbergs, reklam,

Din egen träningsdagbok på nätet

Vill du ha en alldeles egen träningsdagbok helt gratis?
En träningsdagbok där du kan ha koll på dina fysiska aktiviteter, få motivation, statistik och en massa andra sköna grejer?
Gå i så fall in på här och registrera dig som VIP-medlem.
Då får du tillgång till den fina träningsdagboken som vi på GOSS gjort för vår kund Pastejköket.
Om du klickar här kommer Peter Siepen guida dig runt och visa hur det hela funkar.

PS. Kan jag så kan du.


Andra bloggar om träningsdagbok, träning, Peter Siepen, reklam,