lördagen den 31:e maj 2008

I morgon börjar fredagen

Jag tror det var Ulf "Vädermannen" Lundell som kom på den träffande liknelsen att juni är sommarens fredag, juli är lördagen och augusti är söndagen.
I så fall är det fortfarande torsdag.
Och kartan är blodröd.

, , , ,

Gissa svågerns solo – eller yrke

Jag är just hemkommen från en väldigt kul kväll på golfkrogen som ligger typ femtio meter hemifrån.
Kvällens höjdpunkt var husbandet, och på lead guitar hittade vi ingen mindre än min svåger, Jonas.
Jag tänkte ha en liten gissningstävling: Gissa solot.
Om det är för enkelt: Gissa svågerns dayjob.
video
UPDATE Och eftersom Nemo redan avslöjat vilket solo det var, lägger jag även upp en snutt där du får höra när min gamla skolkompis lillebrolla Olle sjunger.
video

, , ,

fredagen den 30:e maj 2008

Gerdas diss

En artikel i GP som handlade om fotbollsspelaren Tobias Linderoth fick signaturen Gerda att härsknat till så pass att hon greppade pennan, skrev ett brev med sin sirliga, men lite darriga handstil, la i ett kuvert, satte på ett trevligt frimärke och skickade till Fria ord.

Men Gerda. Det kanske är tio jättetjocka böcker som Tobias läser.
Typ Bibeln och Brott och Straff .
Eller Ulysses. På engelska.


, , ,

torsdagen den 29:e maj 2008

Han satte fingret på´t


Magnus Jakobsson uttalar sig i Resumé.

, , , ,

Vad är grejen med @ i kommentarsfältet?

På senare tid har det blivit vanligt att man adresserar den man vill svara i en rad av kommentarer med:
@Kalle: Jag tycker du är en… osv.
Vad är grejen med det?
Fattar inte Kalle att man syftar på honom om det bara står:
Kalle: Jag tycker att du är en… osv?


,

onsdagen den 28:e maj 2008

Resumé och de 499

"Jo förstår ni, kära barnbarn. En gång på nollnolltalet så placerade sig mormor och morfar på en lista. Jag tror den hette fyratusen nånting..."

Det är faktiskt något att berätta för barnbarnen:
Jag hamnade på sjuttioandra plats på Resumé lista 499 bästa & mäktigaste.
(Bland kreatörerna.)


Det kanske inte låter som nåt att blogga hem om.
Men om du läser listan och har det minsta koll på Sveriges reklamkreatörer så fattar du grejen. Jävlar vilket gäng.

Vem hade kunnat drömma om det när... Äsch, det är en annan historia.

Och stolt och glad som en stolt och glad tupp är jag också över min egen goa gubbe:

(Lista över Sveriges bästa projektledare finns här.)

Och Stickan går minsann inte av för hackor han heller:

(Alla mäktiga byråledare kan du läsa om här.)

Någon gala blev det dock inte ikväll.
Inte för vår räkning.
Vi hade ost upp till örontrumpeterna.
Ja, jobb med ost, alltså.
Så det hanns inte med någon Stockholmsresa.
Men vad är väl en bal på osv.


, , , ,

En belysande fråga

Nu är det min tur att gå den väl upptrampade stigen som leder till liknelsen att kvinnor är från Venus och män från... vettet.
I alla fall när det gäller den här lilla, lilla detaljen.
Det handlar mäns inställning till belysning.
Eller kanske brist på inställning.
En mig närstående man (jag nämner inga namn) satt igår, denna underbart soliga majkväll, vid halvniotiden och såg på tv. Eftersom vi har ett stort fönster i sydväst brukar vi dra ner mörka träpersienner när det är vackert väder och vi inte är hemma, så att inte växter och blommor ska dö av solsting.
Halv nio (det rådde alltså en solflödande, gyllene skymning) var dessa fortfarande neddragna, men mörkläggningen hade kompenserats av att all takbelysning stod på max.
Varför inser inte denna man, som i normala fall har ett helt osvikligt sinne för estetik, att det är sjukt omysigt?

Ibland när jag kommer hem efter solens nedgång, sitts det och ses på tv i totalt mörker, vilket också hör till det mer otrivsamma man kan göra.
Varför?
Kan någon förklara?

Om du är kvinna tror jag att du nickar igenkännande och samtidigt skakar på huvudet, eftersom du inte heller kan begripa dig på det här beteendet. (Det ser säkert väldigt kul ut.)

Om du är man tror jag att du tittar tomt framför dig och inte riktigt förstår frågan.

Eller?

, ,

tisdagen den 27:e maj 2008

Jag har en ny målsättning

med min träning:
Att inte springa som om jag hade handbromsen på hela tiden.

Nära men ändå inte

När man ska registrerar sig någonstans och kommer till "ange hemland" så placerar man sig lätt i Swaziland.
Om man bara slinter med musen det allra minsta.

Det tycker jag är lite kul.

Linda är en snigel

För inte så länge sedan hette det Sluta spekulera i vårt förhållande! ("vi är fortfarande ihop").
Sedan kom det där om Min älsklings parfym (som ju bara måste vara hans, eller hur?).
Och om hans sexiga ålder.

Men sedan åker han in i finkan.
Och vips deklarerar Linda Rosing att hon är singel.

Ger inte det en Faddesmak i munnen?


, ,

måndagen den 26:e maj 2008

Sveriges mest lättlurade byggnadsnämnd?

Ingen vill att det byggs en massa nya hus i närheten av där man bor.
Man vill att ängarna ska få förbli ängar och dungarna förbli dungar.
Det vill jag förstås också.
Särö, där jag bor, har länge varit förskonat från den totala nybyggarmania som rådit i andra attraktiva, närliggande områden.
Ända tills för ett par år sedan.
Då kom byggherrarna på det magiska Sesamordet som öppnade bygglovsportarna på vid gavel:
Seniorboende.
Så nu kan jag med sorg i hjärtat konstatera att det byggs som aldrig förr.
Och marknadsförs till 55+.
Fast bara en kort period.
Sedan "glöms det bort" och vem som helst får köpa.
Här är ett exempel:

I annonsen står inte ett enda ord om något seniorboende eller 55+. Något som ursprungligen var en förutsättning.
När jag ringer Lundins Fastighetsbyrå och frågar om det finns några restriktioner om vem som får köpa får jag till svar:
"Nä, nä, nä. Det finns inga restriktioner alls. Vem som helst får köpa."
Så här säger Plan & Bygg i kommunstyrelsen i Kungsbacka om just det här bostadsområdet:

Saxat ur ett protokoll från 2006-03-23.

, , , ,

"E tant flata?"

Tänkte att vi kunde börja veckan med en av Lorrys absolut bästa sketcher som inte setts till på länge.
Jag tycker att den håller fortfarande. Krocken mellan pilsnerfilmsjargongen och den grova dialogen är fantastisk.
Det fanns en period i slutet av åttiotalet (eller kanske början på nittiotalet) när alla mer eller mindre kunde manuset utantill:
"E vi också hiiivare?"
"Nä, nu går skam på torra land, serru."
Och så förstås hälsningsfrasen: "Tjeeenare, tjeeenare!

söndagen den 25:e maj 2008

Grattis mamsen

på Mors Dag.
Jag ska ringa sen, men jag tyckte det var lite kul att få gratta även på det här viset också, eftersom jag vet att du läser här varje dag.
Det är inte illa; att du har gått och blivit internetfrälst trots att det var ett tag sedan vi firade din 75-årsdag (vilket ingen kan tro).

Mamma i Skagen när vi firade hennes 75-årsdag för andra gången.
(Den första gången blåste typ bort med orkanen Per.)


,

Nej, Björn Gustafsson funkade inte

Han borde ha hoppat över "humorkuppen" han gjorde vid röstuppräkningen.
Insett att det var mission impossible att försöka skoja till det i detta forum.
Jag håller helt med deep.ed när han skriver:
För att förstå ironi måste man tro att publiken har samma preferenser och förkunskaper. Det har inte Europa...
UPDATE: Här kan du se klippet.



, , , ,

Om vi ska ha en chans nästa år

får vi nog satsalite nya grepp.
Vad tror du om att Carolina Klüft hoppar häck bakom kören?
Eller kanske några sköna speedwaymoves av Tony Richardson innan tonartshöjningen?

,

lördagen den 24:e maj 2008

Du vet att din dotter inte är en baby längre

när du kommer in i hallen och hittar det här:

, ,

Ett stöd på jobbet

Jag har en kollega som heter Lena.
Hon har två efternamn, först ett på B och sedan ett på H.
Naturligtvis kallas hon för Lena BH.
Naturligtvis förkortas hennes namn ytterligare då och då.
Detta har föranlett minst ett par oavsiktligt komiska situationer.
För ett par veckor sedan inledde en manlig projektledare ett möte med att titta de kvinnliga deltagarna i ögonen och fråga "Kör vi med eller utan BH?".
Och igår förkunnade en annan man (Johan) för en kvinnlig produktionsledare att "På måndag förmiddag behöver jag låna BH ett par timmar. Max till lunch.".


, ,

fredagen den 23:e maj 2008

Extra krydda på Medelåldersfredagen

För en vecka skrev jag om min förutsägbara och tablåstyrda Medelåldersfredag.
Idag ser jag i Aftonbladet att kvällens schema blir mer kryddstarkt än vanligt:
Martin Stenmark kommer att raka av håret på Carina Berg i Berg flyttar in!

Jag vet inte om jag kommer att kunna hantera så starka saker till kaffet... ehh, jag menar det röda teet.

Bild från www.aftonbladet.se

Carina är den snyggaste snaggade tjejen sen Sinéad.
Eller möjligen Mymlan.

UPDATE Bättre bonusbild på Mymlan:



, , , , ,

Blir verkligen mamma glad av det här?


Är din mamma det första du kommer att tänka på när du ser den här bilden som HM mailade ut idag?
Och vad i den tror du att det är som skulle göra henne glad?
Är det att påminnas om att det finns tjugoettåriga amazonkvinnor som har platta magar och totalt gropfria, slanka och gyllenbruna lår som gör sig perfekt när de draperas i en loungig soffa?
Eller är det tanken på att det snart är dags att exponera sig för världen i en teenie weenie zebramönstrad bikini?

"Gör mamma ångestfylld!" hade nog varit en mer lämplig rubrik.
Eller möjligen "Gör pappa glad!"

Nej, barn, rita en teckning istället.

, , ,

onsdagen den 21:e maj 2008

Udda kändiskombo

När vi kom hem från jobbet promenerade Johan och jag ned till vår lokala krog för att äta middag.
Trots att vi bara bor några hundra meter från den har vi inte varit där sedan... Typ i somras. Bland annat beror det på vad som skrivits i media, så jag förväntade mig nästan att få inspiration till ett inlägg av den här typen.
Men det hela avlöpte förvånansvärt smärtfritt, så det blev inget med det.
Däremot kan jag rapportera om något helt annat.
Vi pratar alltså om ett mycket lokalt plejs på västkusten och vischan, och plötsligt spanar jag in en sällsynt oväntad och ickelokal kändiskombo vid ett av de andra borden.
Håll i er nu: Före detta justitieministern Thomas Bodström och...
Tony Irving från Let´s Dance!
(Fast han (Tony) hade inte längre någon blond Magnus Carlssonfriss, utan något som var mer åt irländsk setterhållet.)
Vad kan dessa tu ha gemensamt?
Juridik och dans?
Politik och talangjakt?
Nä, jag får inte ihop det.

Eller är det helt enkelt så att kändis + kändis = sant, oavsett vem och vad?

Förresten har jag alltid uppfattat Thomas som en fejksosse.
Han fick förstås ett erbjudande om ett karriärkliv som var omöjligt att säga nej till.
Men det där med "Jag blir medlem i partiet imorgon", den lätte har jag aldrig gått på.

Ungefär så här ser Tony Irving ut nuförtiden.


, , ,

Silverfisken talar ut

I och för sig har han redan skrivit om det på sin blogg*, men här kan du läsa Resumés intervju med Silverfisken där han berättar om hur det gick till när han fick sparken från DDB Sydney.

*Fast när jag letar efter det inlägget för att länka, så verkar det som om det är borttaget.


, ,

tisdagen den 20:e maj 2008

VM i sommarminnen

Mymlan gör oss påminda om att det tjatas för mycket om Zlatan just nu – fast det egentligen är VM –94-gänget som är the shit.
Det var verkligen en sanslöst varm sommar, alla gick runt i något slags overkligt tropiskt fotbollsrus och GES-skrålade.
Alla utom jag, som satt hemma och ammade.

Johan och hans (vår) kompis Patrik gick på den lokala krogen för att se en av matcherna på storbilds-tv (som förstås ingen hade hemma på den tiden).
Förutom alla öl de drack, så bestämde de sig för att ta en shot för varje gång något av lagen gjorde mål.
Vilken match det var?
Sverige–Rumänien.
Resultatet?
7–6 till Sverige genom straffläggning (och Ravellis räddning).

Det är fortfarande vansinnigt spännande att titta på, trots att man vet hur det ska gå:



Och här är Hipp-Hipps hysteriskt roliga rekonstruktion.


Stefan Schwarz har kissat på sig.

, , , , , , , ,

Ett inlägg med varningstext

Jag börjar det här inlägget med en liten varning.
Det är helt meningslöst ur ett allmänintresseperspektiv.
Precis som i de där bloggarna, med ziljoner läsare, som man läser och tänker: "Men hur kan så många läsa det här, det står ju ingenting!"

För vad jag ska säga är: Grattis på födelsedagen Titti, världens bästa kompis!

Titti och jag en nyårsafton för några år sedan.
Väldigt snoffsiga, eller hur? ("Snoffsig" är ett bra ord som används alltför sällan.)


En halv Blue Steel.

måndagen den 19:e maj 2008

Hemlös hälsning fortsätter att hyllas

Här kan du läsa om julutskicket som vi (GOSS) gjorde för Göteborgs Räddningsmission i julas.
Det vann (ganska överlägset, faktiskt) den senaste omgången av Resumés tävling Månadens DR.
Tidigare har det vunnit både en Guldnyckel och ett Silverägg.

, , , ,

Kalle Sändare tipsar från den andra sidan?

Idag hittade jag det här på maskerad- och skämtartikelbutiken Buttericks hemsida:

Ganska märkligt att man fortfarande kan få maskeradhjälp från Kalle Sändare, med tanke på att han gick och dog den trettonde maj.

Men det kanske är så att Buttericks fixar tips från den andra sidan, för strax bredvid på Buttericks sida poängterar de att de även har experter som lever:



UPDATE När jag klickar mig vidare på Kalle-puffen så inser jag att det inte handlar om att dom har glömt att uppdatera, dom talar om Kalle i imperfekt, så dom är medvetna om att han är borta. Då måste dom helt enkelt vara för snåla för att ge upp sitt affischnamn bara för att han dör.
, ,

Om du någon gång får ett Delicard

så välj inte hummern.
I alla fall inte om du gillar färska, mjälla skaldjur.

Hjortsteken, däremot, är jättegod.

Bilden har jag lånat från Delicard själva.

Delicard är ett slags presentkort som kan lösas in mot lite olika smaskiga matgrejer.
Hummer, lax, ostar, löjrom, ankbröst...
Om du inte väntar för länge, det vill säga.
På ett väldigt undanskymt ställe står det nämligen att det finns ett datum när det är för sent att lösa in.
Kan vara bra att veta.


, , ,

söndagen den 18:e maj 2008

Mitt barndomshem är numera som en internetapplikation

Det finns två ord som är överrepresenterade när jag ska inleda mina blogginlägg.
"Jag" och "Idag". Eller I dag som TT-språket tycker att det ska skrivas, men som jag helt rebelliskt beslutat mig för att strunta i.
(Detta skrev jag bara för att undvika att inleda detta inlägg med det kanske tredje vanligaste ordet som är "Igår".)
Hursomhelst.
Igår tog jag en sväng om mitt gamla barndomshem. Det har jag inte gjort på många år, för jag har en fånigt stark känslomässig koppling till detta hus och tycker det är jobbigt att andra människor helt fräckt bor i MITT hus.
Och inte bara bor. Vid min lilla utflykt igår kunde jag dessutom konstatera att de tagit sig friheten att bygga om mitt älskade hus ganska dramatiskt.
I och för sig innebär minsta lilla sten som flyttas och ogräs som rensas bort något som skär i mitt sentimentalkonservativa sinne, men det som hänt nu innebar att huset fick en helt ny karaktär. Vilket kändes i hjärtat.
Men det som var allra jobbigast att se var hur de förvandlat en hundra år gammal, lummig och trolsk trädgård till vilken typhustrista gräsplan som helst.
Vad är grejen med att rensa och röja som om varje buske, varje fruktträd och varje tuva vore en illasinnad fiende i kampen mot den ultimata trädgårdsdrömmen: Råsunda? Eller Ullevi?
Varför är målbilden för så många villaägare att trädgården ska se ut som en fotbollsplan?
Platt. Charmlös. Och praktisk.
Ungefär som Google Reader.


, , ,

lördagen den 17:e maj 2008

Niklas Strömstedt – fågeln är glömd och begravd nu

Via Claes de Faire på Resumé hittade jag Niklas Strömstedts blogg.
Det är ingen direkt chock att upptäcka att karln kan skriva, med med tanke på hans påbrå, men det var ändå roligt att läsa en riktigt bra kändisblogg för omväxlings skull.

Niklas har ju fått dras med den där fågeln som han körde över och begravde (någonstans vid en sjö) för snart tjugo år sedan, men vi tar och glömmer den nu, va, och läser istället det där absurda samtalet som han återgett ord för ord.
Det är ett samtal mellan honom och Se och Hör:s chefredaktör Tua Lundström.
Man får en liten och skräckinjagande inblick i vad det kan innebära att vara kändis.
Och ett exempel på ett elegant sätt att ge igen.

,

fredagen den 16:e maj 2008

Ännu en medelåldersfredag

Du vet att du inte är lika ung och het längre när dina fredagkvällar är lika förutsägbara som en Linda Bengtzinglåt och lika schemalagda som... någonting som är väldigt schemalagt.
De planeras mer efter tv-tablån än nöjesbilagan.
Fredagkvällen med herr och fru Good kommer garanterat att se ut så här:
När jobbet är avklarat, den extra goda middagen uppäten (vinet dricks fortfarande) kokas det rött te (koffein är inte att längre tänka på så här dags) och den lilla godisskålen plockas fram.
En skål vars innehåll får ätas stillsamt, värdigt och fredligt, eftersom tonårsbarnen definitvit inte är hemma.
Sedan ser schemat ut så här:
20.00 Så ska det låta. I ettan.
21.00 Var fan är mitt band. Också i ettan.
21.30 Dags att knäppa om till fyran för att se Berg flyttar in.
Därefter har säkert någon (jag) somnat i soffan, men kanske vaknar av att den andre (Johan) måste resa på sig för att han har blivit stel i benen av att sitta stilla så länge.
Enda gången det blev lite grus i detta väloljade planeringsmaskineri var när Carina Berg flyttade in hos Gudrun Schyman.
"Ska det vara fredagsunderhållning att behöva titta på den där människan?" undrade Johan irriterat och knäppte över till någon trevlig våldsfilmsrepris.


PS. Han kom just ut ur duschen gnolandes på Var fan är mitt band-signaturen. Och han har ingen aning om vad jag skriver om just nu.

, , , , ,

torsdagen den 15:e maj 2008

They´re back

Efter en vinter av dragspelsterror tittar solen fram och avslöjar att mardrömmen inte är över. Nu är det säsong för:
Panflöjtsindianerna.

Har säkert övat på "Mio min mio" hela vintern.

, ,

Mata inte käpphästen

Alla diskussioners död är när käpphästarna galopperar in och frustar så högt att ingen längre hör vad den andre säger utan är fullt koncentrerad på att tänka:
"Vänta nu, i den här frågan brukar jag tycka så här. Jag tar fram käpphästen och dänger den i huvudet på den jag pratar med istället för att ta in något nytt."
Jag har säkert ett helt stuteri av olika käpphästar någonstans därinne i min hjärna, men just nu bestämde jag att försöka svälta ihjäl dem.
Vi får se hur seglivade de rackarna är. Jag tippar på livskraft à la kackerlacka.

Pelle metar, eller?

tisdagen den 13:e maj 2008

Spännande! Någon som imiterar Michael Jackson.

Talangjakt.
Ung kaxig kille.
Ska imitera någon.
Just det, Michael Ja-gääsp-ckson.
Gör en moonwalkzzzzzz...

Men vänta nu, det här blev ju väldigt underhållande, trots allt.



, , , , ,

Ett veck på webbläsaren

Det händer att resume.se laddas upp lite knasigt på min skärm.
Det blir liksom ett veck på sidan, så att det fattas en bit.
Idag blev det extra tokigt på chefredaktörens egen bildbyline:


Riktig version + version med veck.

OBS Jag kan inte Photoshop. Jag har inte klippt ihop två bilder, bara gjort ett skärmdumpsurklipp.


Andra bloggar om , ,

Supporterhalsduken


När Ove på DN var här för en liten stund sedan fick vi den här grymma supporterhalsduken, GOSS-edition ("los Niños").
Han var här för att berätta om Reklamcupen, en annonstävling i cupformat som kommer att gå i DN i sommar (jag ska förresten vara med i juryn).
En fet eloge till Garbergs som tagit fram grymmehalsdukarna och kampanjen för tävlingen.

Jag har haft på mej den hela dagen. Även på lunchen.
(Fast det kanske mest var av misstag.)

Andra bloggar om , , , ,

Din egen träningsdagbok på nätet

Vill du ha en alldeles egen träningsdagbok helt gratis?
En träningsdagbok där du kan ha koll på dina fysiska aktiviteter, få motivation, statistik och en massa andra sköna grejer?
Gå i så fall in på här och registrera dig som VIP-medlem.
Då får du tillgång till den fina träningsdagboken som vi på GOSS gjort för vår kund Pastejköket.
Om du klickar här kommer Peter Siepen guida dig runt och visa hur det hela funkar.

PS. Kan jag så kan du.


Andra bloggar om , , , ,

måndagen den 12:e maj 2008

Avdelningen missriktade provokationer

Vänta nu.
Hur ska jag säga det här utan att totalt göra ned de stackars eleverna på Academedias reklambyråskola i Göteborg?
Jag kanske ska nöja mig med:
Det här var ingen bra idé.

Lycka till i Stockholm önskar Göteborgs reklambyråvärld.

Andra bloggar om , , , ,

söndagen den 11:e maj 2008

En mocklig motionär med tveksam självbild

Det här är en sådan här dag när jag känner mig priviligierad.
Men det är ett sådant pretentiöst och tråkigt ord, så jag säger att jag är görmocklig istället.
Jag öppnade dörren, sprang ned för backen, in i naturreservatskogen och tog en runda genom skog och på klippor.
Att motionera är för mig något nödvändigt ont som jag ytterst motvilligt gör för att kunna trycka i mig några nävar ostbågar till och ta ett par glas vin till utan att anta formen av en sjöko.
Fast idag skulle jag kunna erkänna att det fanns ett par fördelar till.
Redan innan frukost kan jag konstatera att jag:
Fått en naturupplevelse. Check!
Sett havet från olika vinklar. Check!
Andats skogsluft. Check!
Tänkt ut ett blogginlägg under tiden. Check!
Med allt detta är avcheckat på dagens upplevelselista kan jag utan betänkligheter ligga som en padda i en solstol på altanen resten av dagen (tack för det, SMHI).

När jag inte tänkte ut formuleringar till det här blogginlägget funderade jag på vad som skulle hända om jag trampade snett på någon sten där längst ute på klippstigen.
"Kommer de verkligen fram med en bår ända hit, och var ska ambulansen parkera?"
Jag kanske får jobba lite på min självbild som motionär.

lördagen den 10:e maj 2008

För övrigt

åt vi något av det godaste jag vet till middag idag:
grillade havskräftor.

Nej, mer spännande än så blev inte det här inlägget.
Men Johan har receptet om du blev sugen.



Andra bloggar om , ,

Filter väcker gamla reklambyråminnen

Denna underbart soliga och varma dag har jag spenderat i en solstol på vår altan, läsandes olika tidningar.
Framförallt har jag (äntligen) läst första numret av Filter.
Först läste jag en fantastisk artikel om Håkan Thörnström som driver Göteborgs kanske bästa krog, Thörnströms kök. Denna restaurang har en liten, men inte helt obetydlig roll i GOSS historia; det var ett jobb för Thörnströms som var GOSS allra första Guldäggsnominering, samma år som byrån startades, –96.
Att restaurangen blev kund på byrån berodde på att Håkan och Abbes pappa var gamla kompisar som (bland annat) dansat balett tillsammans.

Sedan läste jag en annan fascinerande artikel som också väckte gamla reklambyråminnen. Den handlade om Acnes egensinnige grundare och tidigare frontfigur, Jesper Kouthoofd.
I början av nittiotalet jobbade både Johan och jag på Ted Bates i Göteborg. Så även två unga, smala killar med mörkt, halvlångt hår som slavade som ateljéassistenter.
Den ena av dem var Jesper Kouthoofd.
Den andra kommer jag inte ihåg vad han hette.
Jag lärde tyvärr aldrig känna någon av dem och dessutom hade jag problem med att se vem som var vem.

Detta var innan vi hade barn och vi bodde bara tre kvarter från jobbet, i vår första gemensamma lägenhet på Plantagegatan i Linnéstaden. Det var liksom ingen idé att gå hem på eftermiddagarna, utan när jobbet var klart stannade förvandlades jobbet till en ungdomsgård där några av oss stannade kvar och spelade olika dataspel. Detta var verkligen i dataålderns bebistid och spelen ter sig idag som helt skrattretande simpla, men samtidigt gav de mig de största spelupplevelser jag haft.
Jag inbillar mig fortfarande att Shadowgate och Uninivited, som två av spelen hette, var fantastiskt smarta och genomtänkta. Även om grafiken var på streckgubbenivå.
Men det var inte det jag skulle berätta, utan om att en av dessa mörkhåriga unga killar var grym på Uninvited och brukade ge mig tips.
Det var förmodligen Jesper Kouthoofd.
Hursomhelst, en dag hade jag ett problem med någon extra trixig uppgift i spelet och gick fram till den av dem som var spelexpert och frågade:
"Men du, när jag har gått in i växthuset och vattnat blommorna, ska jag gå tillbaka in i slottet igen, eller hur ska jag bära mig åt för att få fram nyckeln?"
Bara för att mitt i meningen komma på att det är fel långhårskille jag står och pratar med.


PS. Här kan du läsa en del av artikeln. (Jag lovar, du kommer vilja läsa hela när du är klar.)

Andra bloggar om , , , ,

fredagen den 9:e maj 2008

Kärlek på mitt kylskåp

Abbes pappa träffar rakt i hjärtat med sitt inlägg om när han tankar kärlek via sina sovande små barn.
Det är precis därför jag har de här nostalgiskt triggande korten på mitt kylskåp:

För att med visst vemod och oändligt mycket kärlek minnas mina egna barn när de var i den åldern.
Jonathan med sin favvonalle och nappen inom räckhåll.
Och Frida med skrynklig tumme.
Båda rosiga och sovsvettiga.
(Förlåt mina coola och underbara tonåringar för att jag dra upp det här nu. Ni får skälla på Abbes pappa, det är hans fel.)


Andra bloggar om , , ,

Jag hoppas verkligen

att meteororologerna fattar vilket ENORMT ansvar de tar på sig när de ger en helgprognos som den här:

Från GP:s väderspalt.

Andra bloggar om , , ,

torsdagen den 8:e maj 2008

Varm i hjärtat

Min kollega (trist ord), mer känd som Abbes pappa, kom tillbaka till jobbet idag, minst tjugo minuter efter det han ursprungligen sagt hejdå och gett sig av.
Det berodde på att han gått förbi en skivaffär.
Där fick han ett infall och in och stod i kö för att köpa en platta.
Sedan stod han i en ny kö, mest bestående av tjejer i fjortonårsåldern, för att få skivan signerad.
För att till sist gå tillbaka till jobbet för att ge den till mig.
Amandas nya.
Med personlig dedikation.
Hur varm i hjärtat blir man inte av det?


Andra bloggar om , ,

Stockholm Media Award – Gbg-style

–Hörde du att TV-bossen blev Årets Branschpersonlighet?
–Där Scherman.


Andra bloggar om , ,

Med klackskorna i en påse

Idag ska jag göra en Martina Bonnier.
Jag ska lufsa från parkeringen i gympaskor (lufsar gör säkert aldrig Martina, men ändå) och ha med mig mina klackskor i en påse så att jag kan byta om på jobbet.
I eftermiddag kommer alla som är med i Resumés tävling Månadens DR till jobbet för att ha möte, och då tänkte jag vara lite extra chic.
Det är förresten första gången på det ett och ett halvt år som jag varit med i olika Månadens Kampanj-jurys som jag slipper åka till Stockholm.
Hurra!
Och tack alla ni som åker till Götet idag.


Andra bloggar om , ,

onsdagen den 7:e maj 2008

Mymlan – the covergirl

Här kan du se allas vår favoritbloggare Mymlan på omslaget till tidningen Medievärlden.
Jag har inte läst artikeln själv än, men ska försöka fixa tidningen imorgon.


Andra bloggar om , ,

Färdigrusat

Jag fattar det knappt själv, men idag har jag upplevt så många saker för första gången.
Jag har haft en nummerlapp på magen.
Jag har sprungit ett lopp med tjugotusen andra.
Jag har fått medalj.

Allt detta för att jag har deltagit i Vårruset i Slottsskogen.
Det är på fjuttiga fem kilometer (knappt) men det är mycket i min värld.
Fast när jag uttryckte min oro för hur det skulle gå för min syster så fnös hon:
"Äh! Du kommer knappt kunna springa för alla tjocka tanter som är ute med hunden som går i vägen."
Och då blev jag orolig för det istället.
Att jag skulle vara med i ett lopp för tjocka, hundrastande tanter.
Men så illa var det inte.
Det kändes riktigt sportigt och det var faktiskt kul.
I alla fall när det var över.

Fast nästa gång kanske jag ska vara med i ett tuffare lopp, där man inte får en dassrulle, rynkkrämsprov och inkontinensblöjor i goodiebagen.
Kanske.

Observera korrfelet. Tryckeriets fel.
Det var bara min som saknade prickar.


Jag och min betydligt sportigare kollega Monkan på en bildjävel som inte vill vända sig hur än jag bär mig åt. Men nu orkar jag inte mer. Får ta det imorgon. UPDATE Nu lyckades jag äntligen vända den.

Andra bloggar om , ,

Just det ja

Det var ju idag som Amanda Jenssen släpper sin nya platta "Killing my darlings".
Och nu finns Jan Gradvallartikeln från Café som jag bloggat om tidigare utlagd på nätet.
Läs den!

Den här sköna bilden på Amanda har
Jimmy Backius
plåtat för Café.

Andra bloggar om , ,

Vems kändisbarn?


Den här lille gossen klädd i snorgröna Foppatofflor, blåblommiga brallor, randig, diffust bilmönstrad tröja, reklamkepa och tuffa solbrillor måste ju ha en trashig morsa som inte har en susning om vad ordet stylish innebär.
Eller?


, , ,

I passagerarsätet

Finns det något tillfälle när man känner sig mer i underläge än när man får åka med i sin egen bil, på passagerarplatsen, när bilbesiktigarmannen kör in den i besiktningshallen?


, ,

tisdagen den 6:e maj 2008

Jonathan har fått det där med att spela gitarr om bakfoten

video
Eller var det bakhuvudet?

Årstidssvammel

Nu måste jag dela med mig av den naturromantiska yra som dröjer sig kvar i mig efter en liten kvällspromenad som jag just gjorde. Det var så vacker och ljuvligt så det stockade sig i halsen, snörpte i hjärtat och sved i ögonen.

Nu är väl inte en mobilkamera det bästa redskapet för att dokumentera
naturscenerier, men typ så här såg det ut.


När jag gick där tänkte jag: "Äntligen är sommarhalvåret här".
Men i samma sekund kom jag på vilket skämt det uttrycket är.
Sommarhalvår.
Som om det var sommar i ett halvår, liksom.
Nä, regnigtmörktogråttstörredelenavåret är en mer relevant benämning.
Och sommarveckor.
Nu sist blev det snarare sommardagar.

Men tänk om vi hade haft ett riktigt sommarhalvår.
Som följdes av ett riktigt vinterhalvår.
Med nysnö, solglitter, små utflykter med varm choklad och apelsiner, pulkaåkning och rimfrost på rutorna (fast inte på bilen).
Och så lite fuktig knoppsprickningsvår och krispig rödlövshöst inemellan.

Då hade vi snackat.


, ,

Nä, där jobbar vi INTE


Och nä, jag är inte full. Det är en halvblinkarbild. Och ren cola i mitt glas.

, ,

Ok, nu fattar jag grejen med Google Reader

Mycket motvilligt har jag testat att lägga in de bloggar jag följer i en RSS-läsare.
Förut har jag bara haft RSS-bokmärken. Det ser ut så här:

En dropdownmeny där jag kan se om någon uppdaterat.
En och en.
För att sedan klicka in på bloggen för att läsa.

Min motvillighet mot Google Reader var att det var all practical, no feeling.
Och det håller jag fortfarande på, när vi snackar om att läsa blogginlägg.
Däremot är det oumbärligt för att med en hastig blick kunna se om någon uppdaterat.
Det räcker att titta på fliknamnet, där dyker det upp en siffra med hur många nya inlägg som gjort sedan sist.

Men, som sagt, jag vill absolut läsa det som skrivits genom att klicka mig in på den aktuella bloggens länk, inte bara se den rena textversionen som helt osexigt listas i RSS-läsaren.
I princip alla inlägg dör när de ska läsas rakt upp och ned utan layout och bloggens egna mood.
Om du envisas med att läsa mina inlägg på det viset kommer jag att få total prestationsångest och inte tycka att någonting duger längre.

Seså. Klicka in och läs det här på plats, du som inte redan gjort det.
Det blir mycket trevligare så.

, ,

måndagen den 5:e maj 2008

Den rockande* copywritern

Den här sidan är tillägnad den nya skivan som min kompis och copywriterkollega Jesper gett ut.
Jesper är en multibegåvad sköning som frilansat hos oss på GOSS.
På fredag är han förband till Universal Poplab på Storan här i Göteborg.
Med anledning av det (typ) gjorde jag just en kvällstidningsinspirerad intervju med honom på Facebooks nya chatfunktion som jag premiärtestade.
"Varför heter du just Jesper?" frågade jag.
"För att min faster skrev en ungdomsdeckare vid namn Jesper och gubbligan som min mamma läste under graviditeten" svarade han på denna obligatoriska bandnamnsfråga.
Så nu vet vi det.

*Eller rockande, förresten. Poppande stämmer nog bättre, egentligen.
här blir Jesper geniförklarad: Musik enligt Jerry: Geniförklaring

, ,

Nitton copywriters presenterar sig

På copybloggen Please copy me kan du nu läsa presentationer av de nitton deltagarna i copypanelen. En panel som (förstås) ska svara på olika copyrelaterade frågor.
Här hittar du allihop. Från Hanna Björk på Åkestam Holst till Anna Qvennerstedt på F&B. Åsså mej.



, , ,

Frukostfniss

Känns det lite trögt att komma igång efter helgledigheten?
Börja dagen med ett fniss från Älskade dumburk.
En blogg som för övrigt är utsedd till en av morgondagens bloggstjärnor.

PS. Den ena nyheten är förstås jättehemsk, men det ligger trots allt stor komik i att se hur de olika kanalerna prioriterar.

, , ,

söndagen den 4:e maj 2008

Doktor Kosmos lägger upp en mediestrategi

och sedan skriver de en låt om det.
Skönaste texten jag hört på hur länge som helst.
Skriven av Uje Brandelius som också skrev radiospoten som vann Guldägg för Alkoholkommittén.

share your files at box.net

Hallå? heter plattan som släpptes häromdagen.

Kan någon hjälpa mig. Förut har jag kunnat ladda upp en flashplayerfil på box.net/lite, så låten bara blir lyssningsbar - inte nedladdningsbar. Det lyckas jag inte med längre. Varför? För att det var fel filformat. Tack till alla som hjälpte mig att fatta det. Och att konvertera till mp3.


, , ,

lördagen den 3:e maj 2008

Komplett

Det här är allt som behöver sägas i frågan om Engla, den kollektiva sorgen, mediehysterin och den SVT-sända begravningen.
Jag bugar för deep.ed.

Extra, extra!

Sensationella nyheter toppar GP idag:

Var det verkligen någon som trodde det? Speciellt som artikeln kollar antal kalorier i lattes (lattar?) med marshmallows, vispad grädde och söta smaksättare. Har någon någonsin sagt: "Jag bantar, så jag ska bara ha en stor latte med vispgrädde och marshmallows."?
(Om någon har det så är det slut med det nu. Tack vare GP:s grävande journalister.)

Om det hade stått "Latten gör dig tjock" hade det funnits lite mer relevans som nyhet. Men bara väldigt lite.

Kanske har nyhetstorkan något med det här att göra? Att redaktionerna var lediga igår (när det inte kom någon tidning) fast det kom en tidning idag.


, , , ,

fredagen den 2:e maj 2008

Det finaste jag hittat på länge

Något av det svåraste jag vet är att få till smarta/insiktsfulla/kloka/roliga svar till olika enkäter.
På frågan om Det allra finaste du vet skulle vara otroligt nöjd om jag hade skrivit något som var hälften så bra som det här:
"hanna, skrivmaskinsbrev, tage danielsson och hans frisyr, överraskningar, spinnande katter, fräknar, solrosor, kafferep, modiga människor, att sova under himlen,
kärlek i alla former naturligtvis,
Cigarrlådor, filmögonblick, hela världen!, att promenera barfota, att vakna till fågelkvitter, när folk pillar i mitt hår, farbröder från tjugo år till hundra år, konsertmagi, fina små vardagssaker som att hitta ett fönster med massa solrosor i på hemvägen eller att någon köpt lakritskatter till mej eller ringer upp utan anledning. Att prata när man kan prata utan att det fastnar nånstans. Maj, jordgubbsland, mänsklighet, långa kramar, Montmartre, Tove Jansson, smittande skratt, björkskog, dikter. Människor som dansar som om inget annat än dansen just då fanns. knän - alla hatar dem men jag tycker att knän är jättevackra. vårfjärilar. Och bäcken där jag bor, när den börjar forsa fortare och gladare och omringas av vitsippor och tussilagos. Nybakat bröd. Och djur! jag är väldigt djurkär fast det märks inte så ofta, bara om jag råkar krocka med nån kanin eller giraff eller delfin. Då blir jag dödskär. åå. kan aldrig slita mej. älskar alla djur! utom hajar som jag är livrädd för.
Att höra magiska rader i låtar som man missat tidigare och bli lite förundrad och spara dem.
tv4:as hjältegala. havet. Jonas gardell (ink. shower, böcker, dikter, tycken, tv-program, filmer och Mark Levengood).
Det är så jag säjer det (låten). I en annan del av Köping. När det är sommarnatt och mamma kommer på att vi borde åka till Alnö och speja efter spännande djur och dricka varm choklad på någon äng. Tak med utsikt att bendingla ifrån. 23:e december. När pappa ger mej tio rosa kryapåsej-rosor. Sepiafoton."

Det är skrivet av Mymlans trettonåriga dotter Björk/Bump. Herregud, vad ska det bli av en så begåvad flicka?

När modet biter sig själv i (jeans)arslet

Frida och jag var och köpte skor idag.
I kassakön var det en sak som plötsligt stod väldigt klar.
Modets svängningar går nu så fort att det har uppstått ett märkligt fenomen.
Framför oss i skoköparkön stod ett gäng som uppvisade alla tänkbara tecken på att inte hänga med.
Men ändå hade de byxor som just nu beskrivs som det senaste.
Bootcuttade, utsvängda och vida jeans.
Det mest grundläggande, kommersiella syftet med trendväxlingar är att du ska känna dig fel om du inte köper nya kläder tillräckligt ofta.
Och när ett mode kommer tillbaka på andra varvet brukar det vara i en lätt uppdaterad version, så att det ändå ska kännas nytt.
Men med bootcuttrenden har det gått så kort tid mellan ute och inne igen att alla som ligger lite lagom efter plötsligt är trendiga igen.

Det är bara att rota längst in i garderoben och hoppas att folk fattar att du är FÖRE – inte efter.

, , , ,

Tredje budet – latest edition

Du skall helga klämdagen.
Ty den äro så förbannat skön.
Speciellt när den infalla en solig fredag uti maj månad.

Amen

Fri tolkning av Gud som läget ser ut en dag som denna.

, , , ,

torsdagen den 1:e maj 2008

Några Astridmoments

Då var det maj igen.
Kanske den bästa månaden av alla.
Allt det bästa ligger framför oss och det är vackrare än vackrast ute.
Fåglarna sjunger fortfarande som tokiga.

Maj inleddes med en regnig dag och eftersom mina politiska preferenser inte föranleder några tåganden denna dag, så tittade jag en hel del på teve.
I förmiddags hade jag några Astrid Lindgren-moments.
Först sände TV4 Madicken, som kan tyckas gullig och harmlös vid en snabb anblick, men som har fler bottnar än man kanske tror.
Jag älskar scenen när hembidrädet Alva dansar med sotaren på den fisförnäma höstbalen.
(För att inte tala om huset Junibacken där Madickenfamiljen bor. Det är nog mitt absoluta drömhus. Om det hade legat på västkusten, det vill säga.)

Efter Madicken var det en dokumentär om Astrid Lindgrens Småland.
Astrid går omkring i sin barndoms miljöer och berättar anekdoter.
En av dem gjorde särskilt intryck.
Hon berättade om "Bullerbyn" (det hette förstås något annat på riktigt), som var där hennes pappa växte upp.
När filmen om Bullerbyn skulle spelas in berättade Astrid det för sin faster.
"Åh, då vill jag vara med." säger fastern och Astrid undrar vad i allsin dar hon skulle spela i så fall.
"En liten flicka." svarade fastern.
Som var 105 år gammal.

UPDATE Här kan du läsa om hotellet som kallat sig Villa Villekulla och hur de förlorat en rättslig tvist om rätten till namnet. Deras starkaste argument var att ägaren träffat Astrid herself vid en kiosk på Odenplan: "Vid något tillfälle ska hon ha berättat för Astrid Lindgren att hon köpt ett hotell och att hon skulle kalla det för Hotell Villa Villekulla. Enligt hotellägaren ska Astrid Lindgren då ha sagt att det lät jättekul och önskat lycka till."
Det är nästan rart.


, , , ,