Jul och nyår 00–01 var vi i Egypten. Eftersom vi hade en tajt budget hade vi valt ett hotell i Hurghada, det enda där vi kunde bo alla fyra i ett och samma rum. Trestjärnigt plus var det klassificerat som, så det lät ju helt ok. Men det där med stjärnklassificeringen är, som du säkert vet, ett väldigt tänjbart begrepp. Jag önskar att jag hade haft en blogg att dokumentera alltihop på, för det här blev en resa som urartade i en bedrövlig, och då inte särskilt komisk, fars.
Mycket av allt som hände har jag förstås glömt, men jag minns att vi bytte rum fyra gånger. Varje gång var det nya problem. Var det inte en toalett som läckte brun goja, så var det en dusch som inte fungerade, sängar som stod på trekvart eller gardiner som hängde i trasor. Ett av mina starkaste minnen var sängkläderna. Istället för påslakan var det gammaldags viklakan och i viklakanet låg en luddig filt, som en gång varit crèmefärgad, men som nu visade ett spektrum av olika nyanser av brunt. Varje natt var man livrädd att viklakanet skulle glida åt sidan så att den bruna luddfilten skulle nudda kroppen.
Och för att få något gehör när det inte fanns något vatten eller sängen brakat ihop var man tvungen att blir fullkomligt
rasande. Ett normalt påpekande i hövlig ton var det ingen som tog någon notis om. Så det tog på krafterna att vara tvungen att gå bananas i receptionen var och varannan dag.
Det gick inte att äta maten annat än på anläggningen, det var i princip förenat med livsfara att gå på restaurang, så det blev
exakt samma buffé varje dag i två veckor. Vinet var svindyrt och smakade apa och när man gick ut på stan blev man antastad av de mest påträngande försäljarna jag någonsin upplevt vilket gjorde att man blev totalt avtänd på allt som hette shopping.
Flaskvattnet på hotellet kostade också blod, men det var strängeligen förbjudet att köpa drickor utanför hotellområdet och ha med sig på rummet, så man blev i det närmaste kroppsvisiterad varje gång man kom tillbaka från en tur. Mycket charmerande.
Johan blev otroligt magsjuk och var till slut nästan medvetslös, men det han var mest rädd för var att han skulle vara tvungen att åka till ett hurghadiskt sjukhus.
Så där höll det på. Jag tog bilder på allt äckel och alla fel vi råkade ut för på hotellrummet och skickade till researrangören när vi kom hem. Vi fick tillbaka ett par tusenlappar, men de åtföljdes av ett snipigt
det stod att vissa rum var av enklare karaktär-svar. Som sagt, jag önskar att jag hade haft en blogg där och då. Åh, besöket på ortens tax-freebutik, där det var ungefär nio anhalter innan man var betalad och klar, vilket inlägg det hade kunnat bli av det.
När vi
var i Turkiet tidigare i höstas kände vi att det var otroligt skönt med sol, värme och snorklingsvatten så vi bestämde att det var dags att ge Egypten en ny chans. Det var ju trots allt tio år sedan och en jul- och nyårsresa vore helt underbar.
Men av olika anledningar blev det aldrig av, och tur var väl det. Nu när den där
mördarhajen har sett till att el Sheikh är helt utan Sharm.
Egypten, resor, Sharm el Shelikh, Hurghada
