lördag 10 januari 2009

Ett nakenäventyr för länge sedan

På semestern fick vi nya vänner. Du kanske inte tycker att det låter som så mycket att blogga hem om, men i vår ålder händer det ganska sällan, faktiskt. Det är få som kvalar in som konkurrenter till de gamla vanliga kompisarna, de som är som ett par gamla sköna och väl ingångna älsklingsjeans. 
Men nu hittade vi alltså fyra guldklimpar, en hel familj som är kompatibel med vår familj på alla ledder. Något som jag är riktigt, jäkla glad över.
I början av en bekantskap flyter det alltid upp en massa gamla anekdoter till ytan, så även den här gången. (Några av dem har redan gjort avtryck här.) 
En av de roligare var den om när Johan var en ung man på raggarstråt som åkte till Badis i Falkenberg för att pröva sin lycka. Den höll, för han fick med en tjej ut på strandpromenad. Väl där fick dom den lysande idén att bada i den ljumma sommarkvällen. 
Nakna, förstås.
"Det är inga problem, ett par springsteg ut i vattnet så är man skyld" tänkte Johan inför sitt blottande. 
Men alla som badat utanför Badis i Falkenberg vet att här skyler inget vatten efter ett par steg. Det är långgrunt så in i helvete.
Dom sprang och sprang.
Det dinglade och donglade.
Efter två hundra meter gick det kanske till anklarna. 
Då var det dags att springa tillbaka igen.
Den här gången med fronten mot det proppfulla Badis stora perspektivfönster.

, , , , ,

2 kommentarer:

Pseudonaja sa...

De flesta av mina vänner är folk som jag lärde känna i 20-årsåldern. Det kanske är lite som med musiksmak, dvs att man liksom ”stänger av”, när man blir äldre och håller sig till det som man gillade där i skarven mellan ungdom och vuxen.
Precis som ni har även vi, 20 år senare, hittat nya kompisar. Dels har vi börjat umgås med ett par arbetskamrater till mig. Dels så känner vi tydliga ”vi vill bli kompisar med er-vibbar" från ett par med barn på samma dagis som vi.
Det känns väldigt skoj.

Ulrika Good sa...

Pseudonaja: Jag vill ju verkligen inte "stänga av". Varken när det gäller musik eller vänner. Men det blir svårare och svårare. Mer med vänner än med musik, kanske. Så därför är det extra kul när det funkar.