torsdag 1 januari 2009

Reprissändning # 8

Jag hade tänkt att inleda 2009 (god fortsättning på det nya året, förresten!) med att lägga ut ett ljudklipp med mitt pratade i radio som sändes i P3/P4 i morse. Men eftersom jag har så usel uppkoppling just nu så funkar ingenting av det jag tänkt göra (att klippa ned det här 280 minuter långa klippet till att bestå av just den biten där jag är med), så därför blir det en reprissändning som handlar om yrkesgrupper som ger dig dåligt samvete:

Vissa yrkesgrupper är bättre än andra på att de dig dåligt samvete. Vem har inte suttit hos en frisör och blivit uppläxad för kluvna toppar /mjäll/att man tappar hår/att det var länge sedan man klippte sig?
Eller plågats hos tandläkaren som värre än den värsta morsa utnämner dig till den sämsta tandtrådsanvändaren genom tiderna? (Trots att du ljugit så tungan blev svart om hur ofta du flossar.)
Men värst är nog ändå hudvårdsterapeuterna. Jag är inbillar mig att min hy är helt ok. Jag har väldigt sällan finnar och jag är noga med att smörja och rengöra så att den ska hålla sig i så fin form som möjligt.
Ett fåtal gånger i mitt liv har jag varit och gjort hudbehandlingar. Varje gång har jag känt mig som Göran Johansson i nyllet. Det har klagats på vilken sorts crème jag använder ("som att smörja in sig med stearin"), på att jag solat överhuvudtaget i mitt liv och på att min hy är för torr.
Men värst var det sist jag var på denna självförnedrande typ av behandling. Terapeutbruden stirrade med avsmak på min haka, ungefär som om hon upptäckt blodiglar eller variga smittkoppor, och utbrast förebrående: "Dy harr pårrmaskar!".
Jag tror inte jag känner till någon över tretton år som inte har en enda pormask, så hon måste fylla sina dagar med samma förebråelse. (Behöver jag säga att jag inte varit på någon hudbehandling sedan dess?)
Fast sedan finns det dom som går till överdrift åt andra hållet också. Det är nästan lika påfrestande med tandläkaren som säger "Oj, vad duktigt du kan gapa!".
Men bara nästan. För lite duktig känner man ju sig.

Så här känner man sig hos hudterapeuten.
Andra bloggar om: , , ,

3 kommentarer:

Nipe sa...

Det där är största anledningen till att jag "gjorde slut" med min frisör efter över tio års relation. Jag insåg plötsligt att hon gör ju inget annat än att klaga på mitt hår och hur jag sköter det.
Vårda kundrelationer, kanske?
Tänk om man skulle göra så i sitt jobb, klaga på kunden?

Pseudonaja sa...

Det är inte bra när en hudterapeut kommer in under huden på en.
En god fortsättning på 2009 passar jag på att önska dig!

Anonym sa...

Viljan att vara till lags kan ibland vara orsaken till att man drar sig för att gå till exempelivs tandläkaren – man är helt enkelt rädd för att få skäll för att man inte varit där på så länge. Gott nytt år!